iamlovesick

Har haft en ganska tung period på sistone, känner mig allmänt låg fast jag inte vet varför. Jag borde vara glad över allt jag har åstadkommit och allt bra jag faktiskt har i mitt liv.

Tyvärr känner jag igen gamla mönster... jag börjar tänka och bete mig på ett liknande sätt som jag gjorde innan jag "brakade sönder ordentligt" sist. Jag ser till att vara uppbokad varenda sekund bara för att slippa tänka... och för att slippa vara själv.

Fick ett bryt i lördags innan jag skulle ha mitt "födelsedagskalas"... kände bara att jag inte orkade ha en massa folk hemma, orkade inte spela den fåniga rollen som går ut på att vara den glada, gulliga tjejen alla förväntar sig att jag ska vara..... den som jag faktiskt egentligen är för det mesta.
Det var nära att jag tog telefonen och ringde upp alla gästerna och ställde in hela skiten. Men jag tog mig i kragen och tänkte att det bara var att göra det bästa av situationen.
Det var tur att jag gjorde det för när folk började trilla in så kändes allt bra igen och hela dagen blev riktigt lyckad.
Tack min älskade familj och mina kära vänner för att jag har er!!!

Resten ska nog bli bra snart också ska ni se:-)

Puss på er