iamlovesick

I dag är jag extremt känslig, har suttit på jobbet och lipat som stans största mes.

Verkligheten börjar komma ikapp... jag kommer inte få träffa mina favvo-kollegor varje dag. DET känns tungt. Jag kommer absolut inte sakna mina arbetsuppgifter utan de underbara människorna jag jobbar med. (Då inkluderar jag inte alla, vissa ska det bli skönt att slippa *haha*) Samtidigt längtar jag verkligen efter att få sätta tänderna i mina nya arbetsuppgifter. Att man ska ha såna dubbla känslor *suck*

N åker till Spanien i morgon bitti... det kommer att bli extremt jobbigt att vara utan honom. Men jag får väl lov att fylla mina dagar med andra aktiviteter... det brukar inte vara några problem.

I lördags var jag inne i stan och klippte mig så nu är mitt hår ganska mycket kortare. Visst det var slitet och behövdes toppas, men kanske inte klippas riktigt så mycket och definitivt inte så snabbt. Det tog ca 15 minuter från det att jag satte mig i stolen tills jag var klar! Tyckte även att frisörens stil var något annorlunda... hon svor extremt mycket. Men, men... håret växer ju alltid ut.

Till N