iamlovesick

Min kära granne gav mig en känslosam kväll i födelsedagspresent. I går efter jobbet skulle jag infinna mig på Öfre Valla Hills. Väl där blev jag otroligt överraskad, grannen hade på något sätt fått tag i min mamma och systeryster som också tagit sig dit:-)
Även min fru och min andra söta granne var där och vi åt smörgåsrulltårta, drack vin och pratade.
Det visade sig att mina vänner är oroliga för mig, de har sett det jag själv har märkt den sista tiden... att jag är på väg ner igen. Jag känner så tydligt igen vissa mönster som upprepar sig gång på gång. Mina vänner berättade att de finns där för mig och att jag inte ska vara rädd att be om deras hjälp och stöd. Tack underbara ni!!
Problemet med mig är att jag stänger ut människor i min närhet när jag inte mår bra, jag är rädd för att vara en belastning för folk. Varför kan inte jag ta emot den hjälp jag erbjuds när jag själv villigt ger när nån inte mår bra. Att stötta andra människor är jag bra på men jag kan tyvärr inte ta emot när det gäller mig själv.
Det är något jag ska försöka bli bättre på.

Tack än en gång för att ni finns!!!